Storbiodling som livsfilosofi!
Jag har gått och filosoferat lite kring fördelar/nackdelar med storskalig biodling. Onekligen är det inte någon höginkomstbringande näring om vi talar om pengar men när det gäller tid kan inkomsterna vara betydande. Jag vet flera biodlare som är lediga hela den kalla säsongen, alltså 4-6månader varje år. Det är ju fantastiska siffror i ett land där folk jobbar 8h varje dag med bara 4-5 veckor semester. Naturligtvis är det hårt arbete som gäller under sommarmånaderna men har man valt biodling har man ju troligen ett intresse för det och borde tycka att det roligt att hålla på med det.
Jag har precis avslutat en bok som heter "Jakten på lycka i Överflödssamhället" av Thomas Hylland Eriksen. Han försöker på olika sätt bena ut vad det är som krävs, utan att säga sig ha alla svaren, för att vara lycklig. Enligt statistik är svenskarna ungefär lika lyckliga som folket i Bangladesh, ett matriellt sett mycket fattigare land. Intressant! I Bhutan har man ingen bruttonationalprodukt utan endast ett mått på "bruttonationallycka". Känns det som att de är på rätt väg där? Vi nordbor är heller inte lyckligare än på 50-talet trots den matriella standardökningen. Alla vet vet att stressen i västvärldssamhället är utbredd. Självmordsstatistiken är hög etc. Jag tänker att yrkesbiodling kanske kan vara ett sätt att kringå detta syndrom utan att ge upp sin matriella standard (för mycket) i vårt land. Troligen kan man inte bo i lyxvilla men få tror väl att sådant ger äkta livskvalitet i längden? Jag själv har iallafall inget behov av prestigekonsumtion.
Man tjänar en hyffsad lön som yrkesbiodare, man får utmana sig själv i ett livslångt lärande, man får skapa någonting eget (eget företag, kanske egna produkter etc.) under den tid man arbetar är man mycket ute i naturen med lugna intryck för hjärnan etc., vetskapen om vad bina hjälper till med i naturen gör att man känner sig nyttig för både den biologiska mångfalden och för människosamhället där binas pollinering betyder otroligt mycket; Bönderna får ökade skördar av oljeväxter utan att behöva använda extra gödning som skapar syrebrist och döda bottnar i Östersjön (många bäckar små...). Därtill framställer man produkter/råvaror som är nyttiga för hälsan och bidrar till människors friskvård (honungen undantages dock överviktiga).
För egen del kan jag se en enorm fördel som förälder att kunna vara ledig under hela den tid av året då min son går i skolan osv. Att inte behöva lämna bort honom på dagis för mycket osv. Därtill kan man förkovra sig i kultur och andra formar av skapande pga. den långa ledigheten. Engagera sig i föreningar, politik u name it! Plugga för skojs skull? Jag vet att flera biodlare som bor i någon varm del av världen under icke bisäsong. För en lantligt boende/självhushållare kanske yrkesbiodling innebär att man har tid att ägna sig åt sina övriga gårdsprojekt under vintern? Vissa självhushållare som hänger på www.alternativ.nu tycks leva på, med välfärdssamhälleliga mått, mycket låg ekonomisk nivå. Biodling kan för dessa vara ett sätt att få in lite likviditet i hushållet utan att för den skull ta för mycket tid från övriga göromål eftersom bin kan skötas mycket extensivt.
Själv pluggar jag till akademiker inom turism på universitetet. Ska jag skita i det och yrkesbiodlare istället? Är den samhälliga prestigen av att ha ett bildat yrke (där man måste jobba som en tok, som alla andra, hela året runt) uppvägande gentemot den livskvalité det ger att vara yrkesbiodlare? Jag undrar det. I vilket fall är det alltid nyttigt och själsligt berikande att filosofera lite. Och man har ju bara ett liv... det gäller att göra det bästa utav det. :)