Orka plugga!
Hemtenta, va ä dä liksom? Jag väntar på nästa bisäsong! :)
Biodlingsåret 2008
2008 blev ett mycket bra år för mig. Min egen bigård snittade på 75kg per samhälle och de leasade ekologiska samhällena jag (och några till) har i Mariehov snittade 50kg per samhälle. Leasingverksamheten kommer jag att presentera mer ingående någon annan gång. Honungen blev väldigt mild och god iår. Draget tog slut i slutet av juli och sen blev det inget mer. Vanligtvis brukar jag få en låda hösthonung per kupa men inte i år. De fick leva på hullet fram till invintringen. Hela min egen skörd tappade jag upp på burk utom en hink eller två hinkar som jag köpte bifor och utrustning för via min lokala uppköpare. Har köpt in 10 st begagnade 3/4 Langstrothkupor modell Nacka för vinsten och vinst från föregående år. Allt återinvesteras för jag vill upp rejält i volym! I våras köpte jag två avläggare som har vuxit sig riktigt starka och som jag tror kommer klara vintern bra. Det blev gift i samtliga kupor mot varroan. Syrorna har jag övergett i hembigården nu. I leasingverksamheten är de ett krav eftersom ja... kuporna är Krav-anslutna. Det är mycket intressant och givande att ha dessa samhällen att jämföra med mot mina egna. Som alltid i livet är det bra att få perspektiv på saker. Kom på att mina bästa samhällen alla härstammar från de två samhällen som överlevde när min biodling drabbades av varroa för några år sedan. Det var en härlig upptäckt som ledde till att 10 av 12 samhällen dog. Ättlingarna till de som överlevde ger mig nu stor avkastning och lite stick. På ett sätt kan jag alltså vara glad att jag inte upptäckte Varroan i tid. Den naturliga selektionen fick göra sitt och det blev till det bästa. Skall sägas att jag på den tiden var mer biägare än biodlare eftersom bina var placerade på ett långväga ställe och det var allmänt bökigt att sköta dem eftersom jag då som nu inte har någon bil, därtill hade jag annat (typ musiken) som tog upp min tid. Iallafall, eftersom bin dör mer regelbundet i ekologisk biodling får vi väl hoppas att det naturliga urvalet skall göra sitt och att vi med tiden får fram starka friska bin som vi kan avla efter. Total varroaresistens lär nog vänta ett bra tag till dock skulle jag tro. Mycket bin har dött i trakterna runt leasingbigårdarna förövrigt. En biodlare förlorade alla sina 40 samhällen på en gång. Sorgligt men sånt är biodlarlivet med varroan.
Hade föresten två nybörjare i min bigård i år. Deras två samhällen fick en tillfällig uppställningsplats i min bigård på brorsans tomt. Dessa gav också bra skörd. Nybörjarna, som även är med i leasingverksamheten, hjälpte mig med slungningen och skjuts som tack. Fick hjälp av en annan kompis med slungningen därtill. I gengäld hjälpte jag honom med hans nystartade biodling. Gillar det här med samarbete. Biodling kan lätt bli tråkigt pga av ensamarbetet. Lämnade den sista skörden till P-G, ägaren av leasingbigårdarna, som legoslungade den åt mig. Legoslungning är en gåva från gudarna alltså! Så jävla najs! Nästa år får den divine Herr P-G ta hand om alla min honung tror jag. :)
Avslutningsvis, som alltid... nästa år kommer säkert att bli bättre! :)
Storbiodling som livsfilosofi!
Jag har gått och filosoferat lite kring fördelar/nackdelar med storskalig biodling. Onekligen är det inte någon höginkomstbringande näring om vi talar om pengar men när det gäller tid kan inkomsterna vara betydande. Jag vet flera biodlare som är lediga hela den kalla säsongen, alltså 4-6månader varje år. Det är ju fantastiska siffror i ett land där folk jobbar 8h varje dag med bara 4-5 veckor semester. Naturligtvis är det hårt arbete som gäller under sommarmånaderna men har man valt biodling har man ju troligen ett intresse för det och borde tycka att det roligt att hålla på med det.
Jag har precis avslutat en bok som heter "Jakten på lycka i Överflödssamhället" av Thomas Hylland Eriksen. Han försöker på olika sätt bena ut vad det är som krävs, utan att säga sig ha alla svaren, för att vara lycklig. Enligt statistik är svenskarna ungefär lika lyckliga som folket i Bangladesh, ett matriellt sett mycket fattigare land. Intressant! I Bhutan har man ingen bruttonationalprodukt utan endast ett mått på "bruttonationallycka". Känns det som att de är på rätt väg där? Vi nordbor är heller inte lyckligare än på 50-talet trots den matriella standardökningen. Alla vet vet att stressen i västvärldssamhället är utbredd. Självmordsstatistiken är hög etc. Jag tänker att yrkesbiodling kanske kan vara ett sätt att kringå detta syndrom utan att ge upp sin matriella standard (för mycket) i vårt land. Troligen kan man inte bo i lyxvilla men få tror väl att sådant ger äkta livskvalitet i längden? Jag själv har iallafall inget behov av prestigekonsumtion.
Man tjänar en hyffsad lön som yrkesbiodare, man får utmana sig själv i ett livslångt lärande, man får skapa någonting eget (eget företag, kanske egna produkter etc.) under den tid man arbetar är man mycket ute i naturen med lugna intryck för hjärnan etc., vetskapen om vad bina hjälper till med i naturen gör att man känner sig nyttig för både den biologiska mångfalden och för människosamhället där binas pollinering betyder otroligt mycket; Bönderna får ökade skördar av oljeväxter utan att behöva använda extra gödning som skapar syrebrist och döda bottnar i Östersjön (många bäckar små...). Därtill framställer man produkter/råvaror som är nyttiga för hälsan och bidrar till människors friskvård (honungen undantages dock överviktiga).
För egen del kan jag se en enorm fördel som förälder att kunna vara ledig under hela den tid av året då min son går i skolan osv. Att inte behöva lämna bort honom på dagis för mycket osv. Därtill kan man förkovra sig i kultur och andra formar av skapande pga. den långa ledigheten. Engagera sig i föreningar, politik u name it! Plugga för skojs skull? Jag vet att flera biodlare som bor i någon varm del av världen under icke bisäsong. För en lantligt boende/självhushållare kanske yrkesbiodling innebär att man har tid att ägna sig åt sina övriga gårdsprojekt under vintern? Vissa självhushållare som hänger på www.alternativ.nu tycks leva på, med välfärdssamhälleliga mått, mycket låg ekonomisk nivå. Biodling kan för dessa vara ett sätt att få in lite likviditet i hushållet utan att för den skull ta för mycket tid från övriga göromål eftersom bin kan skötas mycket extensivt.
Själv pluggar jag till akademiker inom turism på universitetet. Ska jag skita i det och yrkesbiodlare istället? Är den samhälliga prestigen av att ha ett bildat yrke (där man måste jobba som en tok, som alla andra, hela året runt) uppvägande gentemot den livskvalité det ger att vara yrkesbiodlare? Jag undrar det. I vilket fall är det alltid nyttigt och själsligt berikande att filosofera lite. Och man har ju bara ett liv... det gäller att göra det bästa utav det. :)
Min biodling: En liten presentation
Biodling är en passion som inleddes när jag var 13år gammal (nu när jag skriver detta 13år senare har jag alltså varit biodlare i halva mitt liv). Det började med att min biodlande biologilärare övertalade mig att ägna mig åt detta ämne i elevens val. Sen byggde jag en observationskupa i slöjden som jag min lärare fyllde med bin inför sommarlovet. På hösten fick jag min första riktiga kupa efter att ha gått en kurs i SBR:s regi. Åke Oscarsson, eldsjäl och bigubbe i Vikbolandets biodlareförening, var den som tog mig under sina vingar inledningsvis och lärde mig grunderna. Andra biodlare som givit mig stor kunskap i ämnet (IRL) är Pelle Ljungholm i Norrköpings biodlareförening. Nu på senare tid tar jag mest intryck av biodlare med rationell inriktning. Yrkesbiodlaren Ronny Willman var den som introducerade mig för denna nya värld bortom biodlingens hobbyistled. Jag är naturligtvis själv en hobbybiodlare men försöker ändå att sköta mina bin så som de som lever på näringen gör. Varje kupa ska skötas så lite som möjligt och skörden ska bli så stor som möjligt. Förr kunde jag stå och plocka i bigården bara för skojs skull. Nu gullar jag så lite som möjligt med bina. Det är själva driften och att få allt att flyta så effektivt som möjligt som är drivkraften för mig nu. Mycket av det jag kan av det som verkligen gjort min biodling bättre har jag funnit på nätet via chatforum, olika yrkesbiodlares hemsidor och inte minst amerikanska bisajter. Förutom min egen lilla hobbybigård på Vikbolandet (öster om Norrköping) med varierande antal kupor så leasar jag tillsammans med ett gäng andra biodlare 36 samhällen i en ekologisk biodling tillhörande P-G Pålbäck och hans företag Mariehovs Honung. Mariehov ligger mellan Söderköping och Norrköping nära Göta Kanal. Det är mycket intressant och där kan jag göra jämförelser och få erfarenhet från olika skötselmetoder. Ekologisk varroabekämpning och ekologiskt socker är det som gäller där samt Dadant i yngelrummen och 3/4 langstroth i skattlådorna. Hemma kör jag bifor och apistan (fast det får man ju inte längre snart så ett fullgott alternativ måste hittas) och Lågnormal i alla lådor. Jag skulle gärna köra helt ekologiskt inom biodlingen men syrorna och drönarvaxutskärningen är verkligen omständigt och tar massvis av tid. Syrorna är rätt otäcka dessutom (både mot bin och mot biodlaren om man klantar sig)... jag har dåliga erfarenheter med viseförluster i samband med myrsyrabehandling till exempel. Vi får se vad som händer och fötter i framtiden. Jag bifogar lite bilder på min bigård i Kuddby, Vikbolandet. Den är belägen på min brors tomt. Han har sina sveakupor alldeles intill. Mina lågnormalkupor kommer jag i framtiden att byta ut till kupor i Langstrothbredd. Det känns som rätt steg inför framtiden ifall man skulle vilja satsa i större skala någon gång. Lågnormal och Svea är hobbyramar och i världen högst ovanliga företeelser trots allt. Dessutom får jag in två st 3/4 langstroth i slungkorgen vilket innebär en ökad kapacitet på 60% i slungaren. 3/4 Langstroth är ju 80% av en lågnormal i vaxkakyta och jag får bara in en lågnormalram per slungkorg. Något annat jag bestämt är att övergå helt till plastkupor a la Nacka. De är helt enkelt det bästa jag haft. Plastkupor är bra för plånboken, bra för bina och bra för ryggen! När man upptäckt dessa fördelar börjar de snart, iallafall nästan, att te sig vackra att se på också. Möjligen kan jag tänka mig att ha oisolerade trälådor i skattlådorna eller kanske någon höreliknande modell. Men inga fler isolerade trälådor kommer det att bli. De är för bökiga, tunga och dyra i inköp (jag är en usel snickare och måste köpa all utrustning).
I år har jag experimenterat med att ge bina mer utrymme än normalt, både i yngelrummet (tre LN-lådor) och i skattlådorna. Hittills har det gett utdelning, tror jag, för lådorna är jättetunga även högt upp i staplarna och det är faktiskt mer bin än tidigare år. Detta vågar jag helt ovetenskapligt påstå (kan även bero på övergång från syror till apistan föregående år). Hur det går med täckningen av ramarna i skattlådorna återstår att se. Mitt bästa samhälle, som trots en numer gammal drottning fortfarande presterar otroligt bra, står på åtta lågnormallådor (skönt att det sitter i en lättviktig Nackakupa). Det är ett fantastiskt samhälle! Drottningen har ett äggrör med kapacitet likt en kulspruta, bina är friska (samhällen runt om som varroabehandlats likvärdigt har haft problem och något har även dött av varroa men detta samhälle har verkat helt opåverkat ända sen det lilla otygskvalstret dök upp) och snällast i bigården. Förra året gav det över hundra kilo i skörd. Drottningen är troligen 3-4år gammal nu och friparad. Hennes moder var också friparad. Jag hoppas verkligen på hennes avkomma för framtiden!
Ska försöka föra lite dagbok över biodlandet här på bloggen. Roligt om inte annat för mig själv. :)