Min biodling: En liten presentation
Biodling är en passion som inleddes när jag var 13år gammal (nu när jag skriver detta 13år senare har jag alltså varit biodlare i halva mitt liv). Det började med att min biodlande biologilärare övertalade mig att ägna mig åt detta ämne i elevens val. Sen byggde jag en observationskupa i slöjden som jag min lärare fyllde med bin inför sommarlovet. På hösten fick jag min första riktiga kupa efter att ha gått en kurs i SBR:s regi. Åke Oscarsson, eldsjäl och bigubbe i Vikbolandets biodlareförening, var den som tog mig under sina vingar inledningsvis och lärde mig grunderna. Andra biodlare som givit mig stor kunskap i ämnet (IRL) är Pelle Ljungholm i Norrköpings biodlareförening. Nu på senare tid tar jag mest intryck av biodlare med rationell inriktning. Yrkesbiodlaren Ronny Willman var den som introducerade mig för denna nya värld bortom biodlingens hobbyistled. Jag är naturligtvis själv en hobbybiodlare men försöker ändå att sköta mina bin så som de som lever på näringen gör. Varje kupa ska skötas så lite som möjligt och skörden ska bli så stor som möjligt. Förr kunde jag stå och plocka i bigården bara för skojs skull. Nu gullar jag så lite som möjligt med bina. Det är själva driften och att få allt att flyta så effektivt som möjligt som är drivkraften för mig nu. Mycket av det jag kan av det som verkligen gjort min biodling bättre har jag funnit på nätet via chatforum, olika yrkesbiodlares hemsidor och inte minst amerikanska bisajter. Förutom min egen lilla hobbybigård på Vikbolandet (öster om Norrköping) med varierande antal kupor så leasar jag tillsammans med ett gäng andra biodlare 36 samhällen i en ekologisk biodling tillhörande P-G Pålbäck och hans företag Mariehovs Honung. Mariehov ligger mellan Söderköping och Norrköping nära Göta Kanal. Det är mycket intressant och där kan jag göra jämförelser och få erfarenhet från olika skötselmetoder. Ekologisk varroabekämpning och ekologiskt socker är det som gäller där samt Dadant i yngelrummen och 3/4 langstroth i skattlådorna. Hemma kör jag bifor och apistan (fast det får man ju inte längre snart så ett fullgott alternativ måste hittas) och Lågnormal i alla lådor. Jag skulle gärna köra helt ekologiskt inom biodlingen men syrorna och drönarvaxutskärningen är verkligen omständigt och tar massvis av tid. Syrorna är rätt otäcka dessutom (både mot bin och mot biodlaren om man klantar sig)... jag har dåliga erfarenheter med viseförluster i samband med myrsyrabehandling till exempel. Vi får se vad som händer och fötter i framtiden. Jag bifogar lite bilder på min bigård i Kuddby, Vikbolandet. Den är belägen på min brors tomt. Han har sina sveakupor alldeles intill. Mina lågnormalkupor kommer jag i framtiden att byta ut till kupor i Langstrothbredd. Det känns som rätt steg inför framtiden ifall man skulle vilja satsa i större skala någon gång. Lågnormal och Svea är hobbyramar och i världen högst ovanliga företeelser trots allt. Dessutom får jag in två st 3/4 langstroth i slungkorgen vilket innebär en ökad kapacitet på 60% i slungaren. 3/4 Langstroth är ju 80% av en lågnormal i vaxkakyta och jag får bara in en lågnormalram per slungkorg. Något annat jag bestämt är att övergå helt till plastkupor a la Nacka. De är helt enkelt det bästa jag haft. Plastkupor är bra för plånboken, bra för bina och bra för ryggen! När man upptäckt dessa fördelar börjar de snart, iallafall nästan, att te sig vackra att se på också. Möjligen kan jag tänka mig att ha oisolerade trälådor i skattlådorna eller kanske någon höreliknande modell. Men inga fler isolerade trälådor kommer det att bli. De är för bökiga, tunga och dyra i inköp (jag är en usel snickare och måste köpa all utrustning).
I år har jag experimenterat med att ge bina mer utrymme än normalt, både i yngelrummet (tre LN-lådor) och i skattlådorna. Hittills har det gett utdelning, tror jag, för lådorna är jättetunga även högt upp i staplarna och det är faktiskt mer bin än tidigare år. Detta vågar jag helt ovetenskapligt påstå (kan även bero på övergång från syror till apistan föregående år). Hur det går med täckningen av ramarna i skattlådorna återstår att se. Mitt bästa samhälle, som trots en numer gammal drottning fortfarande presterar otroligt bra, står på åtta lågnormallådor (skönt att det sitter i en lättviktig Nackakupa). Det är ett fantastiskt samhälle! Drottningen har ett äggrör med kapacitet likt en kulspruta, bina är friska (samhällen runt om som varroabehandlats likvärdigt har haft problem och något har även dött av varroa men detta samhälle har verkat helt opåverkat ända sen det lilla otygskvalstret dök upp) och snällast i bigården. Förra året gav det över hundra kilo i skörd. Drottningen är troligen 3-4år gammal nu och friparad. Hennes moder var också friparad. Jag hoppas verkligen på hennes avkomma för framtiden!
Ska försöka föra lite dagbok över biodlandet här på bloggen. Roligt om inte annat för mig själv. :)